Hand-picked by us

See all artworks

Today's happenings

Artist

Location

Date

Group show

This year, Tensta konsthall’s operations will expand into new spaces with art projects presented in collaboration between artists and shop-owners, Tensta konsthall, and the shopping mall Tensta Centrum. In the project Art and Shops, art will move onto the shelves of stores, into shop windows, counters, and inside and outside the centre’s main building. In this way, art is presented in the most ordinary situations, when one buys groceries, goes shopping for lunch or visits a hair salon, therefore providing a way for other forms of contact and exchange. Opening: Friday, June 1st at 2 PM - 4 PM

Tensta Konsthall, Tenstagången, Spånga

Open 12 - 5

This year, Tensta konsthall’s operations will expand into new spaces with art projects presented in collaboration between artists and shop-owners, Tensta konsthall, and the shopping mall Tensta Centrum. In the project Art and Shops, art will move onto the shelves of stores, into shop windows, counters, and inside and outside the centre’s main building. In this way, art is presented in the most ordinary situations, when one buys groceries, goes shopping for lunch or visits a hair salon, therefore providing a way for other forms of contact and exchange. Opening: Friday, June 1st at 2 PM - 4 PM

Helene Schmitz

Prince Eugen Waldemarsudde presents a show by a Swedish art photographer Helene Schmitz. In her works, she explores the relationship between man and nature. In the current show, she presents a series of recent works on the theme of exploiting natural resources in Sweden and Iceland.

Waldemarsudde, Prins Eugens Väg 6, Stockholm

Open 11 - 17

Prince Eugen Waldemarsudde presents a show by a Swedish art photographer Helene Schmitz. In her works, she explores the relationship between man and nature. In the current show, she presents a series of recent works on the theme of exploiting natural resources in Sweden and Iceland.

Martin Margiela

The retrospective of one of the most known collaborations in fashion world is on the display in Artipelag. Between 1997 and 2003 Martin Margiela was an artistic director of Hermès, and more than 100 outfits, photographs and short films in a circuit in which Hermès orange interacts with the white of the Maison Martin Margiela.

Artipelag, Artipelagstigen 1, Gustavsberg

Open 11 - 17

The retrospective of one of the most known collaborations in fashion world is on the display in Artipelag. Between 1997 and 2003 Martin Margiela was an artistic director of Hermès, and more than 100 outfits, photographs and short films in a circuit in which Hermès orange interacts with the white of the Maison Martin Margiela.

Andy Warhol

Moderna Museet revisiting a retro exhibition by Andy Warhol which took place in 1968 in Moderna Museet.

Moderna Museet, Skeppsholmen, Stockholm

Open 11 - 18

Moderna Museet revisiting a retro exhibition by Andy Warhol which took place in 1968 in Moderna Museet.

Michael Rupini

Michael Rupinis färgstarka verk kan uppfattas som bestående av ett virrvarr bokstäver och symboler, som nedtecknats på måfå bortom ordningens strukturerade och periodiska logik. De vittnar om hur tags används i graffitikulturen och dess uttryck, inte minst genom hur han använder airbrushtekniken. Rupinis personliga stil skall förstås i en graffitikontext – men med hans egna ord ”det var aldrig menat som graffiti och jag kommer inte från den traditionen”. När graffiti visas inom finkulturella sfärer upphör det att vara graffiti. Här ska inget poleras för att passa in i de tjusiga salongerna, förfiningen står i kontrast med själva syftet hos Rupini. Här handlar det snarare om en transcendental rörelse, en automatisk skrift där konstnärens hand fritt får spelrum över duken i en tradition som vida övergår dagens vetenskapliga och intellektualiserade konstutövning. Att gå mot strömmen i dylika sammanhang är att trotsa just det, institutionerna, museerna, det upphöjda och jämna. Det vilket andra siktar mot och vill nå fungerar som antites till hans konstnärskap. Olyckstalet 13 fungerar exempelvis som inspiration för Rupini. Reklam, sociala medier och att rädda världen för syns skull blir inaktuellt eftersom man ändå inte kan lasta honom för den typen av egocentrerat självförverkligande. Punken är inte död. Normen har lagts på soptippen och formaterats om så att materialet kan födas på nytt utan att vara påtvingat, och i denna automatiska skrift återfås syftet i konsten att stå för någonting som inspirerar. Rupini har varit involverad i konstscenen under en lång tid, han har till exempel medverkat i performanceverk på Venedigbiennalen. Han gick bakvägen via konsten och visar nya verk i en annan miljö och i ett möte mellan de två sammanhangen. Genom hemligheterna i den ordlösa massan höjs de upp som en trollformel av välvilja, likt voodoo. Hans textklotter är inte kaotiskt, utan fixerat som en slags amulett eller förtrollning med specifika intentioner. De är noggrant invävda i och över färglagren. Voodoon är hos Rupini del av den intersubjektiva längtan att överbrygga ondska. Det spirituella budskapet av välvilja är välkommet som en motkraft mot förestående undergång, orsakat inte bara av människans girighet, klimatförändringar eller förödande krig utan också vår ambition att klå medmänniskan istället för att visa solidaritet. Cargokulten återfunnet hos vissa folk i söderhavsöarna som lever ovetande om resterande mänskligt liv och som ser messianska budskap materialiserade i last (på engelska ”cargo”) inspirerar Rupini. En liten ö kan utgöra deras totala universum, vilket leder till att de förundras och bokstavligen dyrkar dessa omvärldens rester som spolas upp på stranden. Uttrycket i färgerna och den automatiska skriften i airbrushtekniken hos Rupini tangerar denna naturliga respekt för föremål genom hans konst. Den tyske filosofen Theodor Adorno uttrycker i sin bok ”Estetisk teori” att ”konst är ett löfte om lycka som alltid bryts”. Kanske bär Rupinis verk den magiska potens som motbevisar Adorno.

Belenius, Ulrikagatan 13, Stockholm

Open 12 - 16

Michael Rupinis färgstarka verk kan uppfattas som bestående av ett virrvarr bokstäver och symboler, som nedtecknats på måfå bortom ordningens strukturerade och periodiska logik. De vittnar om hur tags används i graffitikulturen och dess uttryck, inte minst genom hur han använder airbrushtekniken. Rupinis personliga stil skall förstås i en graffitikontext – men med hans egna ord ”det var aldrig menat som graffiti och jag kommer inte från den traditionen”. När graffiti visas inom finkulturella sfärer upphör det att vara graffiti. Här ska inget poleras för att passa in i de tjusiga salongerna, förfiningen står i kontrast med själva syftet hos Rupini. Här handlar det snarare om en transcendental rörelse, en automatisk skrift där konstnärens hand fritt får spelrum över duken i en tradition som vida övergår dagens vetenskapliga och intellektualiserade konstutövning. Att gå mot strömmen i dylika sammanhang är att trotsa just det, institutionerna, museerna, det upphöjda och jämna. Det vilket andra siktar mot och vill nå fungerar som antites till hans konstnärskap. Olyckstalet 13 fungerar exempelvis som inspiration för Rupini. Reklam, sociala medier och att rädda världen för syns skull blir inaktuellt eftersom man ändå inte kan lasta honom för den typen av egocentrerat självförverkligande. Punken är inte död. Normen har lagts på soptippen och formaterats om så att materialet kan födas på nytt utan att vara påtvingat, och i denna automatiska skrift återfås syftet i konsten att stå för någonting som inspirerar. Rupini har varit involverad i konstscenen under en lång tid, han har till exempel medverkat i performanceverk på Venedigbiennalen. Han gick bakvägen via konsten och visar nya verk i en annan miljö och i ett möte mellan de två sammanhangen. Genom hemligheterna i den ordlösa massan höjs de upp som en trollformel av välvilja, likt voodoo. Hans textklotter är inte kaotiskt, utan fixerat som en slags amulett eller förtrollning med specifika intentioner. De är noggrant invävda i och över färglagren. Voodoon är hos Rupini del av den intersubjektiva längtan att överbrygga ondska. Det spirituella budskapet av välvilja är välkommet som en motkraft mot förestående undergång, orsakat inte bara av människans girighet, klimatförändringar eller förödande krig utan också vår ambition att klå medmänniskan istället för att visa solidaritet. Cargokulten återfunnet hos vissa folk i söderhavsöarna som lever ovetande om resterande mänskligt liv och som ser messianska budskap materialiserade i last (på engelska ”cargo”) inspirerar Rupini. En liten ö kan utgöra deras totala universum, vilket leder till att de förundras och bokstavligen dyrkar dessa omvärldens rester som spolas upp på stranden. Uttrycket i färgerna och den automatiska skriften i airbrushtekniken hos Rupini tangerar denna naturliga respekt för föremål genom hans konst. Den tyske filosofen Theodor Adorno uttrycker i sin bok ”Estetisk teori” att ”konst är ett löfte om lycka som alltid bryts”. Kanske bär Rupinis verk den magiska potens som motbevisar Adorno.

Ellen Malmgard

Show

Berg Gallery, Birger Jarlsgatan 67, Stockholm

Open 12 - 15

Patrik Karlström

Björkholmen Gallery presenterar stolt Patrik Karlströms åttonde separatutställning. Det är i år 25 år sedan hans första utställning på galleriet. I sitt konstnärskap undersöker Karlström avbildningens politik och det ekonomiska fältets estetiska språk. Han adderar till sina verk en betydelseförskjutning som osäkrar betraktarens invanda föreställningar. Konsekvent under årens lopp har Karlström visualiserat det faktum att ingen form eller bild är oskyldig och neutral, varken i konsten eller i samhället i stort. I sitt senaste projekt Colors of Black River skildrar Karlström, genom fotografiska porträtt i närstudie, vattenytan i Svartån som rinner genom det västmanländska landskapet. Under ytan finns lager av historia kring vattnets betydelse för järnbruken, Silvergruvan och inte minst elektriciteten och den moderna industrins framväxt, och hur det i sin tur fått effekter på den ekonomiska utvecklingen. I fotografiernas stora format framträder kraftfullt alla färger som speglas i vattenytan. Färgerna upptas från naturen och omgivningarna runt ån. Fotografiernas abstrakta och fragmentariska yta för tankarna till impressionisternas måleri. Blicken rör sig i och ur fokus för att till slut dyka ner i bilden, bland speglingar och reflektioner. Ytan är skiftande och föränderlig och återspeglar en evig himmel. Vi flyter mellan yta och djup, mellan historia och framtid och mellan ljus och mörker. Patrik Karlström (f 1964), utbildad på Konstfack University of Arts and Design, School for Photography, Stockholm, bor och arbetar i Västerås. Han har ställt ut med Björkholmen Gallery sedan 1994 och finns bl.a. representerad i samlingar på Moderna Museet, Stockholm; Malmö Konstmuseum; Västerås Konstmuseum, Statens Konstråd samt Uppsala Läns Landsting.

Björkholmen Gallery, Rödbodtorget 2, Stockholm

Open 12 - 16

Björkholmen Gallery presenterar stolt Patrik Karlströms åttonde separatutställning. Det är i år 25 år sedan hans första utställning på galleriet. I sitt konstnärskap undersöker Karlström avbildningens politik och det ekonomiska fältets estetiska språk. Han adderar till sina verk en betydelseförskjutning som osäkrar betraktarens invanda föreställningar. Konsekvent under årens lopp har Karlström visualiserat det faktum att ingen form eller bild är oskyldig och neutral, varken i konsten eller i samhället i stort. I sitt senaste projekt Colors of Black River skildrar Karlström, genom fotografiska porträtt i närstudie, vattenytan i Svartån som rinner genom det västmanländska landskapet. Under ytan finns lager av historia kring vattnets betydelse för järnbruken, Silvergruvan och inte minst elektriciteten och den moderna industrins framväxt, och hur det i sin tur fått effekter på den ekonomiska utvecklingen. I fotografiernas stora format framträder kraftfullt alla färger som speglas i vattenytan. Färgerna upptas från naturen och omgivningarna runt ån. Fotografiernas abstrakta och fragmentariska yta för tankarna till impressionisternas måleri. Blicken rör sig i och ur fokus för att till slut dyka ner i bilden, bland speglingar och reflektioner. Ytan är skiftande och föränderlig och återspeglar en evig himmel. Vi flyter mellan yta och djup, mellan historia och framtid och mellan ljus och mörker. Patrik Karlström (f 1964), utbildad på Konstfack University of Arts and Design, School for Photography, Stockholm, bor och arbetar i Västerås. Han har ställt ut med Björkholmen Gallery sedan 1994 och finns bl.a. representerad i samlingar på Moderna Museet, Stockholm; Malmö Konstmuseum; Västerås Konstmuseum, Statens Konstråd samt Uppsala Läns Landsting.

Alexander Hult

Domeij Gallery presenterar med glädje Alexander Hult och hans första separatutställning på galleriet. Den visuella monotonin i Alexanders målningarna gör att subtila skillnader blir väldigt viktiga. De små misstag som han kan göra, hur mycket han ska styra processen och när han ska släppa lite på styrningen. Det är genom hela processen massor av beslut som måste tas. Tidigare har Alexander målat mest på linneduk eftersom grängen hjälpte honom, men nu vill han ha en så jämn yta som möjligt och jobbar med ogrunderad bomullsduk med jämn gräng som han sedan limmar och grunderar själv för att kunna bestämma hur mycket den ska suga åt sig färgen. Alexander vill då att färgen ska kännas matt och då är det bra att duken suger på ett visst sätt. Det är viktiga för Alexander är att göra allt för hand, att han mäter upp själv utan projektion och inte använder tejp för linjerna. Det är av stor betydelse för Alexander att det känns som att en människa har gjort det och inte en maskin. Det är hans hand och handstil som syns. Tejp lämnar också spår efter sig i färgen, det blir liksom en kant där färgen slutar som han inte vill ska vara med. Alexander ser målningarna som minnesfragment som han associerar med en plats, en situation, en person eller en känsla. Titlarna spelar större roll i dessa verk än i det landskapsmåleri han tidigare arbetat med, han vill inte ge bort varifrån motivet är hämtat på en gång. Meningen är att behålla betraktaren framför målningen, att hen får ta del av måleriprocessen och hittar spår av den. Kanske hittar då betraktaren egna associationer och igenkänningsfaktorer. Alexander Hult, nyutexaminerad 2018 från kungliga konsthögskolan i Stockholm.

Domeij Gallery, Bragevägen 21, Stockholm

Open 12 - 15

Domeij Gallery presenterar med glädje Alexander Hult och hans första separatutställning på galleriet. Den visuella monotonin i Alexanders målningarna gör att subtila skillnader blir väldigt viktiga. De små misstag som han kan göra, hur mycket han ska styra processen och när han ska släppa lite på styrningen. Det är genom hela processen massor av beslut som måste tas. Tidigare har Alexander målat mest på linneduk eftersom grängen hjälpte honom, men nu vill han ha en så jämn yta som möjligt och jobbar med ogrunderad bomullsduk med jämn gräng som han sedan limmar och grunderar själv för att kunna bestämma hur mycket den ska suga åt sig färgen. Alexander vill då att färgen ska kännas matt och då är det bra att duken suger på ett visst sätt. Det är viktiga för Alexander är att göra allt för hand, att han mäter upp själv utan projektion och inte använder tejp för linjerna. Det är av stor betydelse för Alexander att det känns som att en människa har gjort det och inte en maskin. Det är hans hand och handstil som syns. Tejp lämnar också spår efter sig i färgen, det blir liksom en kant där färgen slutar som han inte vill ska vara med. Alexander ser målningarna som minnesfragment som han associerar med en plats, en situation, en person eller en känsla. Titlarna spelar större roll i dessa verk än i det landskapsmåleri han tidigare arbetat med, han vill inte ge bort varifrån motivet är hämtat på en gång. Meningen är att behålla betraktaren framför målningen, att hen får ta del av måleriprocessen och hittar spår av den. Kanske hittar då betraktaren egna associationer och igenkänningsfaktorer. Alexander Hult, nyutexaminerad 2018 från kungliga konsthögskolan i Stockholm.

Show more

How do we help you find and buy great art?

Get in touch

We nurture our audience with a friendly mix of editorial, art advice, inspiration, and of course, great art that belong to all aspects of a modern everyday life.