Konstdelen av Jeanette Steinslands liv började när hon studerade konst och design vid Central Saint Martins i London. Parallellt med sina studier började hon arrangera konstutställningar runt om London. Jeanette förvandlade sin lägenhet till ett galleri, hyrde obskyra platser och övertygade några museer att låna ut sina utrymmen. Det var en fantastisk tid, utbrister hon!

Det låter extravagant, hur hade du råd med det som student?

Jag reflekterade inte så mycket. Låter som en kliché, men jag var ung, naiv och jag följde min instinkt. Det var först när jag gjorde en show i Köpenhamn att jag insåg att det skulle vara svårt att betala hyran. Jag lånade 5000 kr från en vän som jag visste tyckte om att investera i galna idéer.

Den här kompisen ... var det din framtida affärspartner?

Exakt, det var Jacob Berliner som senare blev min affärspartner. Han hade en motorcykel och vi körde runt i London för att samla ihop konstverken till utställningen. Vi köpte billig öl, fick freebies och övertalade ett band från Berling att uppträda på öppningsfesten. Det blev en fantastisk show och vi tjänade tillräckligt med pengar så att vi kunde betala hyran. Men att tjäna pengar har aldrig riktigt varit vårt fokus. Vi ville bara visa och kurerar konst som vi ansåg saknades.

Och sen hamnade du i Stockholm, varför?

Jag flyttade till Stockholm och blev ombedd att arbeta för the "Allmänna Galleriet". Det var en restaurang och ett evenemangsområde med ett stort utrymme i en källarlokal där vi kunde arrangera aktiviteter. Vi gjorde allt från dansföreställningar till modevisningar. Det var här jag arrangerade vår Banksy-utställning.

Gjorde du en show med Banksy?

Japp, jag gjorde den utställningen tillsammans med min vän Joe Black. När jag bodde i London lärde jag känna personer i hans kretsar. Vi brukade umgås i en bar som heter Dragon Bar och Banksy hade sin studio på våningen ovanför. Jag lärde känna de personer som gjorde Banksys prints och vi bestämde oss först för att göra en utställningen med just hans prints. Men sedan gav han oss några originalmålningar. Vi kände att dessa var helt bisarrt dyra, de kostade då i runda svängar 200.000 kr styck. Vi lyckas bara sälja en liten målning för 10.000 kr.

Vet du om köparen fortfarande äger arbetet?

Han kontaktade oss för några år sedan när han skulle köpa en lägenhet. Han hade hört att målningarna hade ökat i pris och frågade oss om vi kunde köpa tillbaka dem. Vi hade inte råd med det. Han sålde den istället på auktion och fick som en miljon svenska kronor för den.

Så hade Banksy-upplevelsen något att göra med födelsen av galleri Steinsland Berliner?

Jacob hade tjatat på mig i två år att vi skulle starta vårt eget galleri. En dag ringde han för att säga att han hade hittat den perfekta "vita kuben". Tajmingmässigt landade det bra då jag gått i tankar att velat göra utställningar i ett traditionellt vitt utrymme. Så vi bestämde oss för att prova på.

Hur är det att driva galleriet tillsammans?

Jakob är en sann entreprenör. Han har 5 hotell, flera restauranger, ett modemärke, ett skidmärke och många andra roliga saker. Modemärket Soulland och galleriet är där han har sitt huvudfokus. Vi arbetar väldigt bra tillsammans. Jacob bor i Köpenhamn så naturligtvis är jag mer närvarande på galleriet medan han är ute och rese och letar nya konstnärer, kunder och vårdar befintliga. Han gör ofta dessa viktiga möten med samlare i Paris och New York.

Har ni en annan målgrupp än resten av gallerierna i Stockholm?

De första åren hade vi ingen plan för blir ett traditionellt galleri. Vi ville bli en mötesplats centrerad kring konsten - oavsett om det fanns en koppling till mode, musik, litteratur eller dans.

I början gjorde vi många events med företag som Byredo, Acne, Ann-Sofi Back och Filippa K. Det tar tid att växa in i sin roll och hitta sin passform. Det finns olika sätt att göra det. Detta var resan som fungerade för oss. Du kan inte titta på andra.

Hur ser era samlare ut? Med risk för att skapa felaktiga stereotyper men är det det mer startups-människor i huvtröjor snarare än den typiska Östermalm-klienten?

Idag säljer vi till alla. Institutioner, företag och privatpersoner. Till exempel har vi en ung och passionerad samlare, 20 år gammal, som arbetar i kassan på på ICA livsmedelsbutik. Det är väldigt spännande att följa honom på hans resa.

Vad tror du saknas i konstvärlden just nu?

Vi ser mycket uppror och protester runt om i världen just nu, jag skulle välkomna det också i konstvärlden.

Konst handlar inte bara om auktionspriser och hur mycket ett konstverk har förbättrats eller minskat i värde. Konst är ett språk som alla kan prata. Konsten förtjänar mer uppmärksamhet. Konstnärerna har något att säga. Jag önskar att branschen kunde fokusera på det.

Slutligen, hur följer du den digitala utvecklingen inom konstbranschen?

Jag tror väldigt mycket på den digitala världen. För vår bransch är det en ny publik och en ny dag. Det är så enkelt att dela information idag. Men jag tror att det alltid kommer att finnas behov av en känslig känsla och en fysisk kontakt.