full image
DET KLÄMMER, inte ens. (The Pinch), 2016

Contact for price

Details

Technique: Photography

Detta projekt består av fotografier och skulpturer. Alla skapade av samma anledning – Att visualisera och tydliggöra min och troligtvis andra transpersoners upplevelse av att vara just trans för personer som inte fått chansen att känna könsdysfori. Jag har arbetat utifrån mina idéer och därefter har jag producerat och anpassat materialen efter vad som passade bäst för att framföra budskapet.

Ett citat som inspirerat och har återkommit genom hela processen är detta:

”Ni kanske vet hur det är att ha en sjuk kropp. förkyld eller febrig. Att det inte är så kul att vara kropp då. kroppsligheten blir så påtaglig och man blir varse om sin dödlighet. Att ha kroppsdysfori är såhär fast varje vaken sekund. Varje sekund är det en sånär jobbig kroppslig medvetenhet. det är inte hållbart. ” – Xenia. (Tjejer som oss. svt.play. http://www.svtplay.se/video/10575158/tjejer-som-oss/tjejer-som-oss-avsnitt-1)

”Det klämmer, inte ens”


Verket består av tre iscensatta fotografier utskrivna.
Det började med ett uppskjutet läkarmöte som mynnade ut i en hanterbar känsla av hopplöshet och frustration. Det är könsdysforin, den kroppsliga närvaron och medvetenheten om kroppen. Det var mitt sätt att hantera mina känslor och syftet blev att visualisera hur varenda liten del av kroppen känns. En känsla som kan beskrivas som att bli nypt, överallt, på hela kroppen. Jag såg framför mig en bild med massa händer som nyper skinnet på min kropp. Tankarna gick över till klädnypor, smärta. Skrikande röd tortyr. På en bar dyster kropp.
Slutet representerar tomheten. Hur smärtan gått över gränsen och helt enkelt inte läns längre. Hur hoppet försvunnit och tomheten omfamnat en.

Verket består av 3 fotografier som hänger ihop, monteras horisontellt bredvid varandra.

Varje bild är ca 70 cm breda och 110cm höga.

BACK TO TOP

arrow up